Lagen om fientlig upphandling?

Blogghuvud

För att öka konkurrensen och säkerställa en rättvis bedömning vid upphandling av varor och tjänster inom den offentliga sektorn skapades för ett antal år sedan den allmänt kända Lagen om offentlig upphandling(LOU). Grundtankarna bakom lagens tillkommande är kloka och säkerligen har det för många myndigheter och kommuner lett till att priserna reducerats jämfört med vad som vore fallet om den upphandlande inköpsenheten fortsätter avropa från samma leverantör år efter år.

Samtidigt kan man konstatera att det finns områden eller situationer där lagen i praktiken är svår att tillämpa. Ett exempel på detta är IT-baserade verksamhetssystem såsom affärssystem, HR-system, inköpssystem osv. I dessa fall är slutresultatet en blandning av en vara och en tjänst där kunden och leverantören i stort samspel delar ansvaret under genomförandet. Utmaningen är att under upphandlingen utarbeta en kravspecifikation som speglar den verklighet som uppkommer som följd av systemets införande.

Ofta inkluderar kravspecifikationen enbart funktionskrav och ibland även processkrav. Det är dock inte tillfyllest för att fullt ut beskriva vad som egentligen förväntas uppstå som följd av systemet. Under införandet står kunden och leverantören inför en mångfald av svåra vägskäl där det krävs beslut om ny vägriktning. Slutmålet är således ett rörligt mål fram tills dess att projektet är helt genomfört. Merparten av alla offentliga upphandlingar har priset som den tyngsta faktorn vid bedömning av offerterna.

På vilket sätt påvisar dock priset vilken nytta som de olika systemen och leverantörerna kan uppnå? På inget sätt alls! Nyttan för olika system och de specifika tjänster som olika leverantörer erbjuder varierar stort. Många chefer inom offentlig sektor har insett detta och det finns många exempel på myndigheter och kommuner som hittat ”alternativa vägar” för att köpa tjänster och varor utan att tillämpa offentlig upphandling. Dessa situationer har inte uppstått som en följd av att man medvetet vill kringgå lagen utan för att man insett att upphandlingsförfarandet är en orimligt lång och kostsam process i relation till vad som faktiskt skall upphandlas.

I dagens samhälle och näringsliv krävs det relativt snabba beslut och rörlighet för att kunna anpassa verksamheten efter de förutsättningar som råder. At då tvingas ut i en omständlig process upplevs av många offentliga verksamheter som ett direkt hinder för effektivisering. Ett negativt resultat av lagen och den formalia som är förknippad med upphandlingsprocessen är att det i vissa fall enbart kvarstår ett fåtal leverantörer till branschen. De mindre aktörerna orkar inte genomföra upphandlingsprocessen och avstår därför från att erbjuda sina tjänster till den offentliga sektorn. I detta läge har lagen om offentlig upphandling lett till en snedvriden konkurrenssituation.

Det är dags att modernisera lagen och ompröva de tröskelvärden som utgör gränserna för när och hur lagen skall tillämpas. Som exempel har Danmark ett tröskelvärde som är betydligt högre än i Sverige vilket gör det lättare för myndigheterna att agera snabbare och kunna genomdriva verksamhetsförändringar på kort tid. I Sverige har LOU blivit fientlig mot både kunderna och leverantörerna.