Standardsystem är ett begrepp som borde förbjudas. Under mina år som konsult har jag sällan sett någon positiv effekt eller konsekvens av när och hur detta begrepp tillämpas. Det fanns en tid när begreppet tjänade ett syfte och där det till och med var tvunget att tillämpas för att få till stånd en förändring. Denna tid är dock passerad och det är dags att vända blad och gå vidare.

Låt oss dock börja från början. Om vi betraktar den situation som rådde under mitten av 1990-talet och fram emot millenniet kan vi konstatera att det blev en trend att företag skulle genomföra BPR-projekt (Business Process Reenginering). Man skulle vända varje sten i bolaget och satte upp som mål att företaget skulle effektiviseras ut i fingerspetsarna och därmed uppnå otrolig effektivitet och höga vinster. Även om detta var en fin dröm så gav det som effekt att bolagen genomförde enorma förändringsprojekt, införde nya affärssystem och dessutom kompletterade med hundratals kundunika anpassningar för att kunna uppnå de förändringseffekter som strategikonsulterna räknat fram. Givetvis ledde många av dessa galna initiativ till katastrofala projekt och där affärssystemet och leverantören bakom i många fall på felaktiga grunder fick bära skulden.

Några år in på millenniet, när röken efter dessa katastrofprojekt lagt sig, började alla i branschen såväl kunder som leverantörer prata om ”standardsystem”. Ambitionen med detta var att försöka avdramatisera projekt som avsåg affärssystem och givetvis få kunden att i möjligaste mån att avstå från att eftersträva kundunika anpassningar. Syftet var således gott. Utgångspunkten var att affärssystemen nu började bli så omfattande att de kunde täcka kundens behov utan att tillföra anpassningar.

Det har nu gått ytterligare snart 10 år och vad är då problemet? Orsaken till mitt motstånd mot begreppet är att det används så flitigt i många år att väldigt många företagsledare skapat sig en naiv bild av vad det innebär. Tyvärr finns det ingen tydlig definition av begreppet och det finns ingen person eller organisation som äger rätt att fastställa en definition och därmed blir det ett väldigt otydligt begrepp. Det är som är problemet är den grupp av företagsledare som tolkat begreppet som att det innebär att det knappast krävs någon installation alls, ”Det är väl bara att läsa in programvaran och börja köra – det är ju ett standardsystem…”.

Jag har absolut inget emot att företag och organisationer har som målsättning att helt avstå från anpassningar och istället använda standardversionen av sin programvara. Självklart stödjer jag detta till 100%. Däremot vänder jag mig emot den felaktiga uppfattningen att ett standardsystem också innebär en ”standardinstallation” och att kunden därefter skulle bli nöjd efteråt. Ambitionen från många företagsledare har tyvärr nått den nivå där man försöker ta genvägar genom att se systembytet och installationen som bara en liten passage och där man kan runda behovet av att se över sina processer. ”Med ett nytt standardsystem kommer vi kunna tillämpa best practice ifrån alla andra kunder och därmed få effektiva processer…”. Citaten är många och det ena citatet är mer värre än det andra.

Låt oss därför sluta prata om standardsystem. Affärssystemet är en fantastisk verktygslåda med massor av funktioner och som i många fall även innehåller förkonfigurerade delar som kan förenkla installationerna. Men så länge det inte finns en standardkund så kommer det aldrig finnas ett standardsystem. Låt oss döda begreppet här och nu.